Flyter

1 Nov

Jag har aldrig hört talas om 33-årskrisande men jag undrar om jag inte har åkt på något sådant ändå, säkert triggat av förlusten av morfar också. Jag har känt mig både rastlös och rotlös de senaste veckorna, och det är inte känslor jag brukar ha så nära till. Åldersångest är det inte per se, för jag gillar att bli äldre och förhoppningsvis lite klokare. Dessutom tycker jag att allt under 40 är ganska ungt och jag känner många fräscha 50-taggare.

Men, som nybliven 33-åring är jag alltså inte fullt så liknöjd som jag var vid 30, 31 eller 32.

Samtidigt är det förvånansvärt inspirerande att låta tankarna och känslorna spreta lite. Jag återupptäcker sidor av mig själv och bollar idéer som jag trodde att jag hade lagt i byrålådan för länge sen. Livet känns mer överraskande och mångbottnat än jag nog velat göra det till.

Kanske handlar det om att jag inte är bebismamma längre, att Esme trots sin fortsatta litenhet nu ger mig utrymme att fungera mer och mer på mina egna villkor igen. Jag vet inte. Men oangenämnt är det inte, det här tillståndet. Säkert en smula självupptaget, men definitivt inte onyttigt.

2 svar to “Flyter”

  1. Samtal med Gud 2 november, 2012 den 09:20 #

    Och ändå är det oss själva vi lever med hela tiden och står oss närmast så skippa tankar på självupptagenhet och se det som självutvecklande istället:-) Kramar från hon som snart vänt på varenda sten för att hitta sig själv

    • Esmes mamma 2 november, 2012 den 13:20 #

      Utveckling låter onekligen bättre än navelskåderi. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: