Smärtan

28 Feb

Jag har haft ont i själ och hjärta förr, riktigt ordentligt ont också. Så smärtan i sig är ju inte obekant, det var bara ett tag sedan sist. En bra sak är att jag blir lite ödmjuk av att stå öga mot öga med den här sidan av mig själv igen. Jag hade nog lite övermodigt tänkt att den stora ledsnaden vuxit bort.

Well. Det hade den inte. Den har bara inväntat rätt tid, rätt utrymme.

För det är nog såhär med den här 33-årskrisen, att det är först nu jag börjar bottna i den på allvar. De senaste månaderna har på olika vis handlat om att agera. Nu gör jag ingenting. Nu är jag bara fast i min smärta och mest av allt intresserad av att gråta. Gråta stilla, gråta häftigt, gråta långt, gråta kort. Sen finns ju livet där mellan gråtattackerna, och det kan vara soligt och glatt och väldigt roligt. Esme. Framtiden. Men jag tror att jag måste få vara såhär ledsen också, innan det kan vända på riktigt.

Läste någonstans att människor är så rädda för att känna negativa saker. Det är nog helt sant, vad gör man inte för att slippa just den här typen av smärta? Drogerna och flyktbeteendena är oändliga, hos mig också. Men jag har slutat fly nu. Och jag ska våga vara i smärtan såsom jag vågade när jag var yngre. Det kommer att lätta när jag är klar.

8 svar to “Smärtan”

  1. Clara 28 februari, 2013 den 22:15 #

    Kram

  2. mojjelisa 28 februari, 2013 den 22:27 #

    Modigt och insiktsfullt! Kram

  3. Linn 28 februari, 2013 den 22:55 #

    Hoppas det svarta snart blir ljusare! Fortsätt fajtas! Stor, stor kram!

  4. Lina 1 mars, 2013 den 10:17 #

    Du är så klok. Hoppas att det hjälper att gråta och att stanna i det onda. Tror att människor skulle må bättre om de tillät sig själva att verkligen må skit ibland. Kram.

  5. Samtal med Gud 4 mars, 2013 den 12:37 #

    Jag springer fortfarande från känslorna fastän jag borde veta bättre. De försvinner inte bara för att jag blundar och stoppar huvudet under kudden. Du är klok – och stark. Stor kram K

  6. Esmes mamma 4 mars, 2013 den 12:43 #

    Tack, alla raringar. Vet inte om jag är vare sig klok eller stark men jag försöker. Kram!

  7. Lina 8 mars, 2013 den 12:13 #

    Precis. Var i det och försök förgyll dagarna så gott det går, en efter en, även om det gör ont. Det går över. Det måste bara få värka igenom.

  8. Paulina 12 mars, 2013 den 21:07 #

    Stor kram till dig, E!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: