Underbara dagar i frihet

4 Jan

P1000113 Vi firade av det gamla och in det nya i Rom. Senast var jag där för mer än åtta år sen, en junivecka med mina föräldrar och min kärlek. Den här gången var det som att jag förstod mig på stadens skönhet på ett annat sätt, fastän jag strängt taget såg mindre av härligheten. För samtidigt som strapatserna begränsades av en treårings intresse för varenda litet hål i gatustenarna, var det kanske just upptäckten av dessa små skavanker som gjorde att allt tedde sig extra märkvärdigt. Denna uråldriga stad, med sina lager av historia, gångna generationer, passerade passioner. För en stund var vi en del av nånting större än vardagens alla trivialiteter.

Jag kan önska att jag tillhörde dom som älskar ramar och rutiner, som mår gott av att stiga upp tidigt om morgonen för att göra nyttiga saker hela dagen. Dom som finner njutning i att packa en lunchlåda och träningsväska och sen liksom bara riva av det som ska göras i ett effektivt tempo. Ibland undrar jag om det är något fel på mig – lättja? – som får ångest av att tänka på att det nu är så långt till påsk, bara en räcka av ändlösa vinterveckor med slask och tö och galonbyxor och möten och stressiga att-göra-listor och stenhårda deadlines. Jag kan också önska att jag hade förmågan att skapa mig en vardag som vore mer som jag vill ha den, att jag ens visste mer självklart hur jag vill ha den.

Men i Rom var vi lika fria som måsarna som väckte oss om morgnarna, lika levande som solens strålar som bländade oss när vi slog upp fönsterluckorna och blickade ut över hustaken och de ikoniska kyrkorna. En sådan ynnest att för några dagar vara bara vi tre, att tassa runt i ett tillfälligt 1700-talshem, att om kvällarna äta suveränt goda men aldrig dyra middagar bland uteslutande barnvänliga människor.

Det är så syregivande att helt byta miljö. Det måste vara den bästa tjänst man kan göra sig själv mitt i en vinter som aldrig verkar komma längre än till november.

Ett svar to “Underbara dagar i frihet”

  1. Samtal med Gud 5 januari, 2014 den 18:54 #

    Åh, älskar Rom. Doften, gatorna och känslan. Inte alls lika storslaget och lättillgängligt som Paris utan mer prångigt och kanske aningens svårflirtat (till skillnad från den manliga befolkningen när man var där som ung och blond). Kram K

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: