Moderspråk och fädernesland

11 Jan

Snön kom äntligen, och det verkar vara tillräckligt kallt för att den ska stanna en stund också, inte bara slaska bort på en gång som var fallet igår.

Esme har längtat efter snö länge nu. Hon vill åka pulka med sin pappa i parken, säger hon. Jag är osäker på om det har kommit tillräckligt för en pulkafärd men något slags utomhusaktivitet får vi nog styra upp. Vi har även ett biobesök inbokat, också på önskemål från treåringen.

Det är fortfarande lite nytt och fint hur mycket hon kommunicerar och berättar om sig själv och sina tankar. Visst har hon pratat länge, det är inte det jag säger, men nivån är ju en helt annan nu. Det går väldigt bra med tvåspråkigheten och hon växlar språk obehindrat och helt självklart beroende på vem hon ska prata med. Familjen i Finland var ganska imponerad över det i julas, det där dribblandet med två språk. Jag är ju van och lever så själv (bara finska med Esme, bara svenska med hennes pappa) så jag glömmer nog ibland att det inte är så alla har det. Inte ens de jag råkar vara släkt med.

Någonstans har jag hört eller läst (eller kanske bådeoch) att det kan bli svårare att bibehålla tvåspråkigheten när det kommer ett syskon. Jag har inte bottnat riktigt i varför det skulle vara så, och har såklart ambitionen att lära även knodden i magen så bra finska jag bara förmår. På sikt ska det också bli spännande att se vilket av språken som blir det självklara mellan syskonen – finska eller svenska?

För ett tag sen såg jag filmen Ingen riktig finne, och även om den inte var sådär superimponerande i sin helhet satt jag ändå och grät. Det är tveklöst en rikedom att ha sina rötter i två länder, men baksidan av det är att man alltid längtar efter landet där man inte är. För mig går det i vågor och är inte så farligt just nu, men jag kommer ju aldrig ifrån det helt.

Riktigt så kommer det knappast bli för mina barn såvida vi inte bosätter oss i Finland under deras uppväxt – nej, det är inget vi ens har diskuterat på allvar – men jag hoppas att de alltid ska vara stolta över det finska arvet som ändå är en del av dom. Det är så sorgligt att många sverigefinnar i min generation knappt ens kan finska, än mindre har någon positiv eller ens verklighetsförankrad bild av Finland. Miniryssland kommer jag ihåg att en gymnasiekompis föraktfullt kallade det för, han som väl aldrig tillbringat mer än någon enstaka sommarvecka hos mormor ute på finska landsbygden.

Språket är i alla fall halva kulturen och nyckeln till att knyta an till ett land man inte lever i, det är jag helt övertygad om. Och det bästa beviset för mig är när Esme tryggt och lyckligt skuttar iväg med sina kusiner i Borgå och utan några som helst problem leker med dom i timmar. Det vore inte möjligt om de inte talade samma språk. Nu har hon möjlighet att skapa minnen med den närsläkt vi har på andra sidan Östersjön, att ta sig fram i ett land som är hennes också, så länge hon vill ha det. Det är bland det viktigaste jag har att ge mitt barn.

6 svar to “Moderspråk och fädernesland”

  1. Samtal med Gud 12 januari, 2014 den 14:42 #

    Vilken fantastisk start att ha med sig två språk så naturligt! Jag var nästan förbannad på mina föräldrar för att ingen hade haft anständigheten att vara fransman när jag satt där i gymnasiet och tragglade glosor – tänk att då haft det med modersmjölken (läs gratis :-)). Kram K

    • Esmes mamma 15 januari, 2014 den 05:17 #

      Ja det är en rikedom, det är det, även om jag också behövt traggla mången glosa på både franska och andra språk genom skoltiden, hehe. Mina föräldrar lärde ju inte mig svenska från början men eftersom vi ändå flyttade hit när jag var ganska liten fick jag det i mig effektivt by force, eller vad man ska säga. Att följa Esmes utveckling med två språk från start är därmed spännande även för mig, jag är glad att det fungerar så bra!

  2. Bella 13 januari, 2014 den 12:21 #

    Vilken fin text och tanke om tvåspråkighet. Just det där att kunna prata med släktingar och skapa barndomsminnen tycker jag också är jätteviktigt och det viktigaste jag kan ge mitt barn som kommer växa upp med två språk och två kulturer. Det svåra tror jag är att få barnet känna sig hemma på två ställen. Jag vill att mitt barn förstår humorn, har sett samma barnprogram, musik etc.

    Tack för en fin blogg!

    • Esmes mamma 15 januari, 2014 den 05:19 #

      Tack Bella!

      Om man inte bor i det andra landet åtminstone under några år av barnets barndom så tror jag det blir svårt att få till den där genuina hemmakänslan. Men man får väl göra vad man kan för att ändå överföra en förankring och känsla av vad det andra landet och kulturen där är. Sen får säkert barnet sin egen bild och inställning av saken i slutändan som kanske inte är exakt som ens egen, men ändå inte ett stort kunskapshål.

  3. Lisa 14 januari, 2014 den 20:27 #

    Ja, det är ett himla pendlande mellan sorg (eller kanske melankoli) och lycka över att ha två hemländer. Funderar så mycket på var jag vill att mitt barn ska växa upp – båda länderna har ju sina fördelar och egentligen vill jag att hon ska få uppleva båda. Efter att nyligen sett Ingen riktig finne kom jag fram till att det viktigaste av allt nog är att barnet känner sig så tryggt med den delade identiteten att det blir en självklarhet, om det nu går. Jag vet inte, men inbillar mig att just det blir lättare och lättare i den här världen. Det är ju så många som har det så!

    • Esmes mamma 15 januari, 2014 den 05:20 #

      Jag har kanske inte riktigt reflekterat över att även mina barn skulle få den typ av delad identitet som jag själv har, åtminstone inte så länge vi inte bosätter oss i Finland med dom under en någorlunda lång period. Men kanske de ändå kommer att identifiera sig med en del av sitt finska ursprung, jag hoppas det. Tiden lär utvisa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: