Inställning, målbilder, attraktionslagar, whatever

25 Jan

Alltså.

Det är nog väldigt bra att fundera över sin egen makt att påverka den egna tillvaron. Fokusera mer på det positiva än det negativa, formulera vad det är man egentligen vill ha om man nu inte är helt nöjd med sakernas tillstånd, utgå från att om jag ger så får jag också tillbaka. Lite så.

Men jag är hjärtligt trött på att en del (inte alla!) som går igång på det här med attraktionslagar och liknande, blir så förbålt ickeödmjuka på vägen. Skulle jag generalisera och raljera över det vid mitt eget köksbord så skulle jag nog säga att det är en naiv och självförhärligande tendens hos Blondinbella-generationen. Alltså att de som är för unga för att egentligen veta särskilt mycket alls om livet, tror sig ha hittat lösningen på alla tänkbara problem i den egna kaxigt positiva inställningen. Således blir allt från att spara pengar och göra karriär till att hålla ihop äktenskap, föda barn och jonglera med alla bollar samtidigt jätteenkelt, bara man har tänkt tillräckligt intensivt att det ska vara det.

Det är såklart rena rama dumheterna. Dessutom är det elaka och insiktslösa dumheter som leder till empatilöshet. För om allt här i tillvaron hänger på den egna förmågan att ständigt glädja sig åt det halvfulla glaset, så har ju den som dukar under för utmaningarna bara sig själv att skylla. Att inte stå ut, inte gilla, att bryta ihop, att bli deprimerad, att ha ont i kropp och själ eller vad som nu händer – blir bevis på svaghet, snarare än symptom på att det kanske rent objektivt varit för shittigt för länge.

I mina mörkaste stunder tänker jag att den här logiken är marknadskrafternas ultimata sätt att slutligen bryta ner individens sunda motstånd mot ett allt för snabbt skenande samhällståg. Nejnejnej, det finns inget som heter för hårt tempo eller för stora utmaningar. Det är ju bara du, lilla kuggen i hjulet, som måste lära dig att omfamna svårigheterna! Stöp om din felaktigt skeptiska natur, så ska du se att allt blir enkelt igen. För systemet är det ju inget fel på, varken det vi människor byggt upp eller det övergripande som i andra sammanhang skulle kunna benämnas som ödet eller kanske ännu riktigare: livet.

Felen, de ligger helt enkelt bara hos dig lilla vän, för att du inte ler, gapar och sväljer tillräckligt tappert när livet bajsar dig i ansiktet.

4 svar to “Inställning, målbilder, attraktionslagar, whatever”

  1. Samtal med Gud 26 januari, 2014 den 09:03 #

    Oj, jag kände mig väldigt träffad här. Jag är i den fullständiga tron om att vi själva skapar och påverkar vår egen upplevelse här i livet. Välj inställning – positiv eller negativ – och det är precis vad du kommer att uppleva eftersom ‘lika dras till lika’ och ‘det blir som du tänker’. Jag är inte rik monetärt sett, jag har inte lyckats (?) hålla ihop mitt äktenskap och jag funderar dagligen på om jag verkligen är på rätt jobb men med tron på att jag är herre eller snarare kvinnan över min egen skapelse, bra som dålig, kan jag också välja om, välja nytt, välja något som tjänar mig bättre istället för att göra mig till ett offer för omständigheterna såsom jag gjort i större delen av mitt liv. Den stora vinsten är att jag mår betydligt bättre och de dippar jag har är inte lika gastkramande långa som förut. Varm kram K

    • Esmes mamma 26 januari, 2014 den 14:33 #

      Fast du är ju inte oempatisk, naiv eller elitistisk i din övertygelse. Därför: känn dig inte träffad! Allt som får oss att på riktigt må bättre är bra.

      Det är de enkla tolkningarna, generaliseringarna och bristen på nyanser jag vänder mig emot. Jag upplever aldrig att du ser ner på eller negligerar andras erfarenheter utifrån din egen livssyn. Men jag upplever att det finns andra som gör just det, och det vänder jag mig emot.

      Varm kram tillbaka!

      • Samtal med Gud 26 januari, 2014 den 14:50 #

        E: jag hade ett jätteproblem med att få den generaliserande och populistiska bilden av attraktionslagen (hur du blir rik, hur du får den karl du alltid velat ha, hur du får toppjobbet etc) att gå ihop med min andliga filosofi. Men ju mer jag läser och upplever desto mer ser jag att det är en och samma lära – att finna och (upp)leva lycka!! Det är hur vi gör det som skiljer oss åt, att tro att de materiella symbolerna ska fylla ett existentiellt behov funkar helt enkelt inte för mig. Stora kramar, K

  2. Moa 26 januari, 2014 den 09:31 #

    Alltså.

    Amen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: