Archive | april, 2014

Tredje trimestern

4 Apr

Det är ganska likt förra gången, att vara gravid igen. Jag tycker inte att det är så stora skillnader alls såhär långt. Illamåendet kom tidigare och upphörde också tidigare, men varade nog i veckor räknat ganska exakt lika länge. Och höll sig på rätt sida om kräkningarna, slapp såna även nu. Lite besviken var jag att jag inte fick det där superluktsinnet som jag hade med Esme – när till och med tandkräm luktade och smakade vansinnigt för mycket. Å andra sidan kan jag glatt använda min parfym fortfarande, och det är ju rätt trevligt.

Magen började synas tidigt, men det gjorde den med Esme också. Ryggen och fogarna har bråkat mer men det har gett med sig nu när jag egentligen börjar bli lite större och tyngre. Märkligt det där. Med Esme hade jag intensiv foglossning i tre dygn, sen ingenting alls. Den här gången var det rätt ont ungefär vecka 14-20. Nu ingenting alls. Till och med ryggen är snäll för närvarande, såpass att jag plockat fram klackarna några dagar den här veckan. Det är magiskt vad några extra cm kan göra för helheten!

Jag ser och känner bebisen lite mer den här gången, eftersom jag har moderkakan i bakvägg. Det är mestadels bara häftigt även om smällarna och knuffarna ibland kan göra ont. Det trycker lite mer mot blåsan (förra gången blev det aldrig något toalettrännande för mig, lyckligt lottad där…) men inget extremt. Formen på magen är ganska exakt som med Esme och jag tycker på det stora hela att även detta barn verkar vara en ganska lugn en. Min barnmorska såg närmast besviken ut när hon frågade om jag inte har en riktig vilde i magen och jag nekade. Man kanske ”ska” tycka att man har en akrobat i magen när moderkakan inte dämpar?

Jag väger nog fortfarande mindre än jag gjorde i motsvarande fas med Esme, men själva magen är ändå lite större. Om jag ska nå samma slutvikt som jag hade förra gången behöver jag mulla på mig tio kilo till. Jag hoppas att det inte blir så. Kanske gör det skillnad att jag den här gången inte kommer att vara höggravid merparten av sommaren.

När jag väntade Esme tänkte jag mycket att hon var en pojke, den här gången är det förstås tvärtom. Eftersom det ser ut och känns på ganska samma vis, tror jag att det är en lillasyster. Esme är dock stenhårt inne på att det endast kan vara en lillebror, som hon har döpt till Elliot. Tids nog får vi se…