Arkiv | juli, 2014

Levis mamma

5 Jul

För en vecka sedan stod jag på knä mot en uppfälld sjukhussäng och skrek att jag skulle dö. Men det var inte jag som dog, utan Esmes lillebror som föddes.

Det var en snabb och helt komplikationsfri förlossning. Faktiskt ganska exakt så som jag önskat och trott att det skulle bli första gången, när jag födde Esme. Någon nämnde ordet revansch och ja, det här var nog just det för mig. Helande på många sätt att jag klarade det, på mitt sätt, utifrån vad jag hoppats och önskat. Att föda barn ska inte vara en prestation man betygsätter, det blir som det blir. Men jag är ändå så stolt över mig själv den här gången, över att jag mötte och hanterade smärtan utan annan hjälp än lustgas, och att jag slutligen krystade ut mitt barn alldeles av egen kraft trots att det var den mest obeskrivliga smärta jag någonsin upplevt.

Levi är en underbar liten pojke, ganska lik storasyster men mycket ljusare. Esme är en underbar liten storasyster, som pussar och kramar och hjälper till med amningskuddar och filtar och blöjor. Det lilla livet i den täta bebisbubblan har börjat fint, jag tycker att vi alla anpassar oss efter bästa förmåga.

Det enda jag inte vet just nu är hur mycket jag kommer att blogga den här gången. Dels är tiden knappare, dels känns nuet viktigare. Men vi får se, en dag i taget, små små steg framåt och ett helt nytt liv som öppnar sig. Det här är ju jag nu: Esmes och Levis mamma.

Annonser