Arkiv | 30 saker om mig RSS feed for this section

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

11 Dec

Mat, såklart. Jag är en klassisk tröstätare som kan trycka i mig groteska mängder av allt möjligt onyttigt. Att jag ännu inte blivit riktigt tjock trots att jag i kombination med ätandet är en soffsittare av stora mått, det är något av ett mysterium.

Fysisk närhet. Och då menar jag inte nödvändigtvis sex. Utan mer kel, smek, värme. Exakt hur beroende av att känna en annan människokropp jag är, insåg jag först när jag för många år sen blev helt utan den typen av kontakt. Det liksom värkte av tomhet inne i kroppen, en känsla jag aldrig har glömt sen dess.

Kloka vänner. Man behöver få andras perspektiv på de ingrodda bekymmer man bär på, så är det. Kommer perspektiven dessutom från skarpa hjärnor som drivs av varma hjärtan, ja då kan man vara säker på att det är värt att lyssna och ta åt sig.

Tvätta kläder. Jo, faktiskt. Att få stänga in sig i en varm och fuktig tvättstuga med snabbt snurrande maskiner, väldoft och enkla göromål som att hänga strumporna i exakt rätt ordning i torkskåpet, är ljuvligt och lugnande i all sin enkelhet.

Dansa. Jag är verkligen inget dansproffs. Men riktigt inåt helvete svängig musik, sån där som man bara måste få röra sig till, det släpper på mången hämning. Gärna hemma i ensamhet, faktiskt nästan hellre just det än på lokal. Som till exempel när jag en lördagskväll knockas av det här:

Dag 22 – Det här upprör mig

10 Dec

Här ska man förstås passa på att visa vilken god och ansvarstagande människa man är, och rada upp hemskheter som svält, aga, krig, fattigdom, djurplågeri, miljöförstöring.

Men jag har alltid varit bättre på att gräma mig kring det lilla än att fajtas för det stora. Jag säger inte att det är rätt, jag konstaterar bara faktum.

Så antingen radar jag upp långa tirader om stulna tvättider, helgrenoveringar i arla morgonstund, folk som tränger sig, ohyfsade taxichaufförer, patetiska fastighetsmäklare, fräcka telefonförsäljare… Eller så håller jag min småttighet för mig själv och konstaterar att ja, upprörd blir jag, både nu och då.

Dag 21 – Ett annat ögonblick

7 Dec

Jag lägger mig mödosamt i sängen. Det är varmt, jag är trött, men liksom fortfarande uppe i varv och i behov av lite kvällslektyr. Att ligga på rygg är inte ett alternativ så jag pallar upp några kuddar och parkerar mig i sidoläge. Boken handlar om utvecklingspsykologi och jag läser fascinerat.

Sovrumsdörren står halvöppen, min man tittar på tv i vardagsrummet. Över lägenheten ligger en stark doft av kålgrytan jag lagat bara ett par timmar tidigare. Så när jag vänder sida smäller det till. Ett hårt, distinkt PANG som när champagnekorken just lossar från flaskan.

För en bråkdels sekund står tiden helt still. Jag drar häftigt efter andan, lägger händerna på magen och börjar skaka. Sen ropar jag skärrat på mannen som rusar in, ser förvånad och rädd och glad och tveksam ut på en och samma gång.

Jag hör mig själv säga att det börjar nu.

Och. Så. Börjar. Det.

Dag 20 – Den här månaden

6 Dec

Upp och ner har det varit. Nerbitarna blir jag inte glad av att lista, inte heller du av att läsa, så vi håller oss till det som varit bra de senaste veckorna. Nämligen att:

  • Esme lutar mer och mer åt att sova hela nätterna. Jag har ju hävdat att det gått rätt bra att hanka sig fram på upphackad sömn, men nu när jag fått smak på åttatimmarsvarianten inser jag att den varit saknad…
  • Det visst går att elda i vår vackra öppna spis anno 1926. Förra vintern blev det socutlägerfeeling i hela lägenheten när röklukten gjorde sitt i ett par veckor efter första och enda brasan. I år är vi skickligare och njuter utan stank.
  • Jag bokstavligen älskade Masterchef Australia, så till den milda grad att jag grät när finalen sändes och fortfarande tänker med saknad i bröstet på fina nervösa Julie och han bistra domarkillen som inte alls var bister när allt kom till kritan.
  • Det mot förmodan gick att trycka in mjölkbrösten i supervarma Tiger-jackan så att jag slapp hetsköpa en ny bara för den sakens skull.
  • Jag blev tvungen att avboka min efterlängtade frisörtid bara för att begåvas med flera komplimanger för mitt extralånga hår. Jag kanske aldrig mer ska klippa mig?

 

Dag 19 – Detta ångrar jag

5 Dec

Jag är inte så mycket för ånger. Inte för att jag inte har saker att ångra, utan för att det är så poänglöst. Jag vill gärna tro att val görs och beslut tas av en anledning, utifrån den kunskap om sig själv och livet man har där och då. Dessutom kan man göra om och göra rätt i de flesta fall.

Men det finns en sak jag verkligen ångrar och inte kan korrigera med mindre än en tidsmaskin.

När jag gick i gymnasiet hade jag ju den där smått hopplösa första killen som jag berättat om. För hans skull gav jag upp rätt mycket, för att jag var så övertygad om att han var den jag skulle leva med resten av mitt liv – lite oavsett att inte ens nuet var så mycket att hänga i julgran. Mina föräldrar som såg vår relation i ett klarare ljus än jag, tänkte att lite avstånd vore en bra idé. Så dom ville bjuda mig på ett utbytesår i USA.

Jag tyckte inte att USA verkade så kul då, när jag var sjutton år. Kanske mest för att jag var livrädd inför tanken på att bo hos en främmande familj i ett främmande land och gå i en främmande skola. Men det som gjorde att jag aldrig ens vågade tänka längre än mina rädslor räckte, var såklart pojkvännen, den stora kärleken. Nånstans inom mig visste jag ju att han inte skulle vänta i ett år på mig. Och, med den omogna, oerfarna och osäkra flickans logik, var ju det anledning nog att stanna hemma.

Damn, vad jag ångrar det.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

4 Dec

Jag skulle fylla 25 och andra pratade om ålderskris. Nån sån kände inte jag av, utan ville fira kvartsseklet med besked. Det blev en hemmafest med vännerna, en tårta jag fortfarande är rätt stolt över att ha bakat, och floder av alkohol.

I backspegeln vet jag att den kvällen var en avslutande kulmen, en slags sprakande final. För det hände faktiskt nåt efter 25: en efter en lämnade vi stan för att börja jobba, så även jag.

Men den där oktoberkvällen 2004 var vi fortfarande glada, flirtiga och obekymrade (nåja) studenter. Jag skämdes bort med ohämmad uppmärksamhet, underbara presenter och ett allmänt lyckorus. Vi blandade konstiga drinkar, folk rökte på balkongen, min kille slocknade i sängen. Sent inpå natten dansade vi bokstavligen på borden, jag tror det var The Tough Alliance som var the shit just då. Jag minns till och med vad jag hade på mig; en Jenny Hellström-dröm med vita små prickar på svart botten och rosa detaljer.

Det har bara gått sex år sen den kvällen, men det var ett annat liv.

Dag 17 – Mitt favoritminne

2 Dec

Jag har tänkt mig blå över den här rubriken. Jag har så många minnen, så tydliga och känslostarka. Och väldigt många av dom är fantastiska, roliga, rörande, kärleksfulla, vackra, oförglömliga. Jag har alltid haft lätt för att minnas, understött av dagboksanteckningar som jag roat mig med sen min åttonde födelsedag. Man skulle nästan kunna säga att jag är en minnesjunkie. Jag är sentimental, nostalgisk, samlar och putsar och vårdar mina minnen som de käraste skatter jag har. Ibland tänker jag att jag är mina minnen.

Paradoxalt nog har jag gift mig med en man som just inte minns nånting alls, inte kan placera händelser i något annat än igår eller imorgon, och som stirrar oförstående på mig om jag börjar fråga saker om vad hans lärare i grundskolan hette eller hur många somrar hans familj egentligen var ute med den där båten. Ibland tänker jag att vi kanske hittat varandra för att det ska bli lite jämvikt; jag kan hjälpa honom med berättelsen om hans liv och han kan hjälpa mig att vårda nuet lika bra som jag vårdar det förgångna.

Men utifrån den jag är, utifrån den relation jag har till mina minnen, kan jag omöjligt välja ut ett enda. Dom är mina favoriter allihopa, dom goda och fina minnena, dom som får mig att älska mitt liv och min historia. Det kanske ärligaste jag kan säga är därför att den här rubriken, det här om mitt favoritminne, fick mig att tänka igenom ett helt pärlband av betydelsefulla ögonblick.

Jag är så glad att jag bär dom med mig.