Dag 6: Spola fram bandet lite

Att lista favoriträtter, -drycker och -snacks inspirerar inte mig. Så nu hoppar vi raskt fram till: 10 favoritböcker som har påverkat mig, utan inbördes ordning.

Lolita av Vladimir Nabokov
Det här är nog ändå min etta. Jag har läst den många gånger, kommer sannolikt att läsa den många gånger till. Det är min ta-med-mig-till-en-öde-ö-bok. För att det är vacker, grym, underbart välskriven och fascinerande. Och killen hade inte ens engelska som modersmål!

Tom Ripley-serien av Patricia Highsmith
Ja det är ju fem böcker och inte en. Men de är grymma var och en för sig, och fantastiska som helhet. Bästa höstläsningen, bästa drömma sig bort i ett mondänt Europa-läsningen.

Den hemliga historien av Donna Tartt
Att jag läste den just när jag själv börjat på universitetet för en herrans massa år sedan gjorde nog inte upplevelsen sämre. Men den är fortfarande mysig, ryslig och mondän lite i samma anda som Patricia Highsmith.

Och solen har sin gång  av Ernest Hemingway
Men alltså stämningen, mina vänner. Och inte ett överflödigt ord.

Stalins kossor av Sofi Oksanen
Egentligen vet jag inte om Stalins kossor är bättre som text än Utrensning, men jag tror att jag har närmare till ämnet. Uppväxten mellan två länder, två språk. Det här med att vara ung och skör kvinna. Ätstörningar (som jag i och för sig aldrig egentligen på allvar haft, men ändå snuddat vid) och olycklig kärlek. Jo, jag väljer kossorna.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
Blir många mord i min lista, men det här är nog den som är febrigast och mest ångestframkallande skildrad. Och det är inte alls så svårt att hålla reda på alla ryska förnamn, efternamn och smeknamn som det påstås. Läs, läs, läs, om du inte redan har gjort!

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Genialiskt på ren svenska.

Spionen som kom in från kylan av John le Carré
Man vill ju så gärna att det ska gå bra för spionen, man liksom håller tummar och tår tills de vitnar. Fast man ändå fattar att nä, det går nog åt helvete den här gången också. 1960-talsklassiker. Ursnygg, kylig, skitspännande.

Pilotens hustru av Anita Shreve
Det kan vara så att endast Oprah och jag anser att det här är god litteratur. Men helt säkert är det i alla fall välskrivet och underhållande, inledningen ganska mycket som en kraftfull spark i magen. Fortsättningen kanske inte helt realistisk, men så är det här inte heller en lista över världens bästa facklitteratur.

Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Förmodligen den bästa barndomsskildring jag läst. Det där smärtsamma i att älska sina ofullkomliga förlädrar. Fint också med Västerås som fond för alltihopat, eftersom jag delvis är uppvuxen där.

Vintertid

Så vreds klockorna tillbaka och i glappet mellan då och nu drog morfar sitt sista andetag.

 

Hiphopens framtid

Eftersom jag fuskade förbi gårdagens topplista får jag väl väga upp med att tipsa om Kendrick Lamar. Jag går verkligen igång på hans tunna och liksom lättflytande röst. Plus att man måste älska en kille som drar på sig djurmönstrat utan att blinka.

Dag 5: 10 bästa konserterna jag sett

Äh, nä. Jag får säkert ihop tio braiga spelningar med mycket möda och stort besvär, men jag tror faktiskt inte att det skulle göra någon särskilt glad.

Läs den här fina texten av Linn i stället.

Dag 4: 10 konstigaste raggningsreplikerna jag hört

Alltså, nu ska man ju veta att jag levt nästan hela mitt vuxna liv i monogama relationer. Jag är heller inte typen som det raggas på sådär galet ofta. Men något ska vi väl ändå kunna skramla fram ur gömmorna.

1. ”Min nya tjej är ungefär i din ålder, hon är bara 35.”
   Sagt av 50-årig farbror när jag var 22.
2. ”Du har inte sådär stor rumpa som de flesta svenskor har.”
   Sagt av fransman för drygt tio år, åtta kilo, två skrivbordsjobb och ett barn sedan.
3. ”Philip säger att du är tråkig, men jag tror bara att du är blyg. Kan du inte ge mig ett par av dina trosor?”
   Sagt av Philips bästa kompis under den heta språkresesommaren 1994. Typ en dag efter att Philip dumpat mig.
4. ”Du påminner om mitt ex som jag saknar så mycket.”
   Sagt av finnig kille i högstadieklassen över min.
5. ”Du har ju skaplig musiksmak för att bara vara 21.”
   Sagt av självgod DJ, 23 år.
6. ”Min flickvän är så tråkig i sängen. Kan jag inte få komma hem till dig?”
   Sagt av idiot.
7. ”Nu får du sluta gå runt här och hetsa upp mig genom att se ut som Britney Spears.”
   Sagt av främling på korridorsfest. Obs att jag liknar Britney Spears lika mycket som Michelle Obama påminner om Hillary Clinton.
8. ”Ge mig lite tid så ska jag nog göra dig riktigt cool.”
   Sagt av garanterat ocool kille i början av millenniet.
9. ”Ta ur flätorna så blir du riktigt sexig.”
   Sagt av högstadiekillar på skolvägen. Jag var 9 år.
10. ”Visa fettan så får du popcorn!”
    Sagt till Dilba när hon uppträdde på Hultsfredsfestivalen 1996.

Dag 3: 10 favoritserier

Now we’re talking.

1. Mad Men
2. The Wire
3. Six Feet Under
4. Breaking Bad
5. The Sopranos
6. 30 Rock
7. The Office (UK)
8. Seinfeld
9. The West Wing
10. Louie 

Dag 2: 10 favoritfilmer

Okej, det är nu jag får ta ett djupt andetag och bortse från att jag är gift med en filmvetare, ingift familj med en filmkritiker, kollega med en manusförfattare och allmänt omgiven av människor som kan det här med film. Dessutom är det ju ett faktum att jag är mer nernördad i tv-serier än långfilmer. Men här kommer min topplista utan inbördes rangordning, såsom den ser ut just idag:

A Room With a View. Detta urromantiska kostymdrama har i mångt och mycket format mina förväntningar på män och kärlek. Jag var nog i mellanstadieåldern när jag först bevittnade den otyglade, ofrånkomliga passionen på de italienska fälten och sedan dess har en del av mig trott att det är sådär det ska gå till. Mannen med stort M ska liksom se mig och därifrån ska vägen vara utstakad. (Sen att det i verkligheten har varit jag som har varit den aktiva och seende, som har valt ut och agerat, motsäger inte att en viss primitiv längtan efter en mer passiv kvinnoroll finns inpräntad även i mig.)

Fucking Åmål. För att det är ungefär såhär en uppväxt för en på något sätt avvikande i mindre ort kan kännas och se ut. Frånsett det lesbiska temat var jag nog ganska mycket som både Elin och Agnes under mina kämpigaste tonår. Både ensam och utåtagerande, ibland populär och ibland utstött. Lite av varje och inte riktigt hemma någonstans.

The Graduate. Det här är också en film som följt mig från tonåren och uppåt, faktiskt mycket tack vare TV3 som hade den som stående eftermiddagsinslag på helgerna under ganska många år. Dustin Hoffman är underbart nervöstafflig, Anne Bancroft förtjusande sexig och manipulativ, och så är ju alltihopa så vansinnigt 60-talssnyggt att hälften vore nog.

Darling. Jag studsar ofta till när utsocknes vänner och bekanta beskriver Stockholm som en kall och cynisk stad. Men jag kan ju både förstå och skratta åt vad de menar, när jag ser Johan Klings fina filmdebut. Det bästa med den är nog hur den fångar både det ytliga och det djupt mänskliga som ryms i huvudstaden – som jag litegrann ser som den verkliga huvudpersonen i filmen, faktiskt viktigare än både Eva och Bernhard.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Klurigt uppbyggda filmer riskerar ofta att tappa lite i själ och hjärta, det blir liksom ett trixande och fixande med att få ihop alla bitar som kan överskugga berättelsen. Så är inte fallet med denna underbart krassa historia om det ekorrhjul som kärleken kan hamna i när nyförälskelsen övergått till vardag: tvärtom förstärker tids- och perspektivhoppen på ett vackert sätt helheten och det som skulle kunna beskrivas som filmens budskap om att dåliga erfarenheter är bättre än inga erfarenheter alls.

Jackie Brown. Tarantino känns kanske lite daterad för oss som växte upp mitt i den hetaste hypen på 90-talet, men Jackie Brown håller fortfarande utmärkt. Pam Grier är så grym som urstark 40-plus-kvinna som tar saken i egna händer och så finns det ett vemod mitt i allt det snitsiga som berör mig. Dessutom blir jag på riktigt lite knäsvag av den spirande romansen mellan två fårade och luttrade människor mitt i äventyret.

Rear Window. Alltså jag har en kärlekshistoria med Hitchcock sen barnsben, har nog i princip betat av nästan hela hans produktion och är till och med svag för överspända vandringar i Freud-land av typen Marnie. Jag vet att Vertigo alltid anses vara den främsta, men jag rankar Rear Window högst. För att den är så mysig och ryslig på en och samma gång, för att Grace Kelly är en sån odödlig stilikon och för att den tryckande hettan och känslan av instängdhet bara ökar och ökar tills man kommer på sig själv med att kallsvettas värre än James Stewart i sin rullstol.

Deliverance. Det här är den klart obehagligaste film jag någonsin har sett. Men den har fastnat hos mig i sin egenskap av otäckt skickligt uppbyggd färd från trevlig helgutflykt till rena helvetesupplevelsen. Säkert finns det dom som inte mår fullt så illa som jag av övergreppet i skogsdungen, men jag har verkligen haft återkommande mardrömmar om framför allt den scenen. En film som ses på egen risk, med andra ord.

Annie Hall. Woody Allen har ju sprutat ur sig hur mycket bra som helst. Även när han är lite halvkass är han bättre än de flesta. Jag väljer Annie Hall för att den nog sammanfattar den alliensiska världen allra bäst. Neurotiskt, smart, roligt och hjärtligt. Och med snygga kläder.

The Squid and the Whale. Det är roligt. Det gör ganska ont. Det är lite hemskt. Och jättevackert. Den här familjeskildringen blir faktiskt bara jobbigare att se ju fler gånger man har betat av den, men ibland ska det vara lite plågsamt att bli underhållen. Min favoritsekvens är när den tioårige sonen blir kvarglömd hemma och roar sig i sin ensamhet med att dricka öl, onanera och rota bland mammans underkläder. Det är inte så jävla gulligt det här med att vara barn alla gånger (kanske egentligen ganska sällan, när man tänker efter) och det tycker jag att Noah Baumbach skildrar både lyhört, hudlöst och ömsint.

Dag 1: 10 fakta om mig själv

1. Jag har vetat sen jag var tio år att jag vill få barn. Det var då jag fick min första mens och började ha nattliga drömmar om att jag var gravid. Uppenbarligen är jag hyfsat mycket slav under mina reproduktiva organ?
2. Jag tycker att det är svårt att skriva riktigt bra på finska. Det finns en sorg i det.
3. Jag har testat att ha rött, svart och blont hår. Men trivs överlägset bäst i min egen mellanbruna hårfärg som jag hållt mig till det senaste decenniet. I övrigt är jag en frisyrfegis av rang som bara har provat på att ha kort hår en gång, och låg på badrumsmattan och storgrät efter det klippet. Detta ägde rum pubertetshösten 1993. Sedan dess har jag hoppat mellanlångt, långt och extralångt – fast det är bara jag själv som ser skillnad.
4. När jag var 15 såg jag ner på 30-åriga morsor som fastnat i den musik de lyssnade på som 15-åringar. Nu är jag en av dom. Det vill säga om jag överhuvudtaget lyssnar på musik. Obs, att detta inte alls stämmer överens med min självbild – det är därför jag måste blogga om det så fort jag har hört en låt jag gillar som är från 2010-talet.
5. Jag är väldigt konflikträdd men ryar utan problem inom riktigt nära relationer. Fast jag jobbar på att få till något slags balans i det där. Typ rya mindre hemma och vara lite rakare mot alla andra. Det går framåt med det projeket, om än långsamt.
6. Om jag fick chansen att träffa en död person skulle jag vilja möta min farmor som dog tre år innan min födelse. Jag är döpt efter henne och hon lär ha varit en kärleksfull kämpe. Om jag fick chansen att träffa en kändis (död eller levande) skulle jag föga originellt vilja ta en sittning med Marilyn Monroe. Om jag bara fick träffa en person under resten av mitt liv skulle det vara mitt barn, min älskade Esme.
7. Jag har dragit ner på min köttkonsumtion ganska radikalt sedan Köpenhamnshelgen. Det känns bra även om jag är hungrigare. Visst måste man äta ganska stora portioner när man mest äter vegetariskt?
8. Jag skulle vilja ha fler barn, en större bostad och mer fritid. Men är införstådd med att det är svårt att få ihop alltihopa om man inte vill göra en Underbara Clara och bosätta sig på norrländska landsbygden och odla sina egna morötter. Det vill nog inte jag.
9. Jag bestämmer mig typ vid valurnan för vad jag ska rösta på. Jag tycker att politik är svårt för att det är så mångfacetterat, och att det finns puckon i alla läger. Säkert några smarton också.
10.  Jag har aldrig varit ens i närheten av Pirate Bay.

Ingen har utmanat mig, förutom jag själv

TOPP 10-UTMANING
Dag 1- 10 fakta om mig själv.
Dag 2- 10 favoritfilmer
Dag 3- 10 favoritserier
Dag 4- 10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.
Dag 5- 10 bästa konserter jag sett
Dag 6- 10 favoriträtter
Dag 7- 10 favoritdrycker
Dag 8- 10 favoritsnacks
Dag 9- 10 favoritböcker
Dag 10- 10 favorittidningar
Dag 11- 10 manliga favoritskådisar
Dag 12- 10 kvinnliga favoritskådisar
Dag 13- 10 kändiscrushar
Dag 14- 10 favoritband/sångare
Dag 15- 10 fiktiva favoritkaraktärer
Dag 16- 10 favoritsånger just nu
Dag 17- 10 saker jag ville bli när jag var liten
Dag 18- 10 favoritpyssel
Dag 19- 10 saker jag inte kan gå ut utan
Dag 20- 10 saker jag måste göra innan jag dör
Dag 21- 10 internetsidor jag ofta besöker
Dag 22- 10 heta fysiska saker på en eventuell partner
Dag 23- 10 heta egenskaper på en eventuell partner
Dag 24- 10 favoritspel
Dag 25- 10 saker jag gör när jag har tråkigt
Dag 26- 10 saker jag älskar med mig själv
Dag 27- 10 saker jag önskar att jag kunde förändra
Dag 28- 10 saker jag ångrar
Dag 29- 10 önskningar
Dag 30- 10 ställen jag vill åka till

Walk on By

Söndagens ensamtimmar inleds med ogenerat solodansande till den här fantastiskt snygga och vemodiga 90-talsflörten: